Äggstremt smart

Att laga mat är allt som oftast riktigt roligt. En sak som dock alltid irriterar mig lite
är att koka ägg. De spricker gärna. Det tar lång tid. Och så vidare.
Nu kommer några ryssar och vänder upp och ner på hela min värld. Ägg
som kokas i sin egen förpackning på blott två minuter.
Alla världens problem är inte lösta för det. Men vi är en bra bit närmare målet!

Mer om det här lilla miraklet hos The Sun.

Mecha madness

Råkar ni av någon anledning ha en timme och tjugo minuter att ta död på, och dessutom besitter en förkärlek till anime, Mechas och 80-talet så kan jag rekommendera den perfekta aktiviteten.
En vänlig själ på the interwebs har satt ihop en massa intron till japanska Mecha-animes från sent 70-tal till tidigt 90-tal.
Det här var alltså vad jag skulle sett för barnprogram om jag var uppvuxen i Japan istället för Sverige. Björnes Magasin känns plötsligt lite sådär

Benga

Energidrycken Red Bull har en naggande god dokumentärserie om brittiske dubstep-artisten Benga på sin hemsida. Än så länge finns två avsnitt tillgängliga, i slutändan ska det ha blivit sex.
Vi får ta del av Bengas vardag, träffa hans familj och vänner. I första avsnittet följer vi även med till Croydon – strax söder om centrala London – och skivbutiken Big Apple, dubsteppens födelseplats.
Det hela är välproducerat och sätter igång en intensiv London-längtan i mitt hjärta.

Oh gosh.

Verkar finnas en hel del potential.

Fafi Vs Azealia Banks

Azealia Banks är jag inte speciellt bekant med. Jag har hört namnet passera förbi, men inte lagt det på minnet. Däremot har jag länge varit en sucker för Fafi och hennes färgglada figurer – fafinettes – som piggar upp street art-svängen.
När jag hörde att just Fafi skulle regissera Azealia Banks nya video blev jag självklart nyfiken på vart projektet skulle landa. Nu blev det kanske inte riktigt där jag trott – i färgglada fafinettes och animerat – utan i 90-talsgrafik och M.I.A. inspiration.
Inget fel i det och man kan ju förstå att Fafi vill bredda repertoaren. För er som kanske ändå föredrar den "vanliga" Fafi kan jag rekommendera Le Carmine Vault.

Bones Brigade

Okej. Den här trailern ser sjukt schysst ut! Jag tyckte verkligen om Dogtown-filmerna, såväl dokumentären som spelfilmen. Det enda problemet jag hade med dem var att de kändes lite långt från mina egna erfarenheter och minnen kring rullbrädan.
Nu kommer då Bones Brigade: An Autobiography och verkar råda bot på det. För den här delen av skateboardkulturen känner man väl igen om man växt upp i Sverige under 80- och 90-talet. Det här är namnen som var heta när jag var en liten kotte. Det var deras modeller man ville köpa på Systemett och det var dem man såg i de tyngsta rullarna från det förlovade landet på andra sidan atlanten.
Det skulle verkligen vara kul om någon tog tag i att få upp den här på storskärm och anordnade något litet happening.
Gåshud.

En resa tillbaka till en kantigare värld

Vi är många världen över som just nu går i väntans tider. Vissa väntar in sommar och sol. Medan somliga kanske inte kan vänta på att få besöka Tolkiens sagovärld i The Hobbit.
Många, mig själv inräknad, vill inget hellre än att besöka Los Santos på nytt. Cruisa runt i Kaliforniens – förlåt San Andreas – sol och leva ut den amerikanska drömmen.
Helt enkelt låsa in sig spela Grand Theft Auto 5 med gardinerna neddragna.
Med Rockstar och GTA vet man en sak säkert. Spelen blir större, och bättre, för varje försök. Nu har släppdatumet satts till någon gång våren 2013.
Det innebär självklart aktiviteter både här och där. Trailern som släpptes för ett år sedan har ni ju garanterat sett. För att döda lite väntetid kan det vara värt att ta en tripp tillbaka till seriens rötter i Gamtrailers retrospective program. I helgen släpptes nummer två, där dokumenteras de första skälvande stegen in i 3d-världen för GTA. Kantigt, ganska fult, men ack så älskvärt.

M.I.A.

Amerikanska bokförlaget Rizzoli går från klarhet till klarhet. De senaste åren har de blandat böcker om varumärken – A Bathing Ape, Supreme, Fuct – med böcker om konstnärer – Keith Haring, Kaws. Visst, alla kan de väl kanske kännas lite daterade 2012. Men deras gemensamma nämnare är att vi pratar om till en början små operationer. Genom åren har de sedan byggt upp sig till att influera och diktera dagens populärkultur.
Det är den resan som är det intressanta.
Skulle Rizzoli vara mer kontemporära i sitt tänk och ge ut en bok om OFWGKTA är risken att man ett år senare står med en överblåst hajp och en betydelselös bok. Nej låt oss lämna hajpen till nätet och låta bokförlagen berätta historierna.
Häromsenast kom så en bok om Pharell – N.E.R.D, Neptunes – även han en smula daterad den här sidan 2006. Men i sin egen rätt en viktig pelare i 00-talets populärkultur.
Ja, ja, till poängen.
Nu släpper de en bok om den ständigt lika aktuella M.I.A. och jag kan bara inte vänta på att få bläddra i den. Man vet aldrig riktigt vad man kan vänta sig av Mathangi Arulpragasam. Det är dock alltid spännande för såväl öron som ögon.
När hon släpper en ny video exploderar Internet. Det twittras, det delas och det mejlas febrilt. I mina ögon kunde Rizzoli inte valt en bättre artist.
Nu väntar jag bara på den definitiva boken om klädmärket Stussy.

Ratking

En snabb. Den här låten från Ratking är ju helt fantastisk! En av skivbolaget XLs intressantare artister på länge. Honom får vi säkert anledning att återvända till snart.

Det magiska decenniet

När så kylan börjat belägra våra nordliga breddgrader och de högre makterna penslat himlen stålgrå kan det lätt krypa in en kall känsla i kropp och själ.
Tur då att vi har 80-talet kvar att luta oss emot. En ständigt pågående fest med färgsprakande plastprodukter, svulstig musik och ett USA som fortfarande kändes som ett land att drömma om. Behöver ni precis som jag en dos vardagseskapism men har svårt att framkalla ett neonindränkt LA eller NY anno -87 framför ögonen kan jag rekommendera 80´s Touch – en tumblr där det mesta och bästa från det magiska decenniet samlas.

Studio Ghibli

Att följa Studio Ghibli är ett av de allra bästa beslut jag tagit på facebook. Mitt bland all uppdaterings-slentrian och alla födelsedagar bjuds man på små behagliga strålar av solsken. Nu senast en hel bok med konst från filmen Porco Rosso och en uppmaning att köpa den via Amazon om man gillade vad man såg. Det gjorde jag. 

Porco Rosso är en av de allra vackraste Ghibli-produktionerna. Har du av någon anledning missat den, börja då med att se filmen. Sedan är det direkt ut på internet för The Art Of Porco Rosso. För er som sett filmen, vad gör ni ens här längre, in på fejjan och följ Ghibli ögonaböj. Ni kommer inte ångra er.

Ed Templeton Vs Leica

En helt vanlig eftermiddag surfandes the interwebz snubblar jag på den här lilla guldklimpen. Det är före detta proffsskejtaren – numera allkonstnären och fotografen – Ed Tempelton som får en kort feature av tyska kameratillverkaren Leica.
Ett roligt och personligt sätt att göra reklam på tycker jag. Det verkade även finnas lite fler features om man kikade in på Leicas Vimeo-sida.
Jag har länge varit sugen på just en Leica. Tempelton-klippet gör mig inte mindre sugen vill jag lova. Tyvärr är de sinnesjukt dyra. Dags att börja maxa spargrisen med slantar och planera för "en vacker dag".
Glad fredag!

La la la

Ok, nu har det kommit någon sorts video på första låten från Snoop Lion. Det är färgglatt och ja, färgglatt. Jag måste väl medge att jag känner mig långt ifrån frälst så här i början av Snoops återuppståndelse som rastafari. För regin står Eli Roth – med filmer som Grindhouse och Hostel i bagaget – vilket inte riktigt lyser igenom här. Vem vet kanske även han önskar att återfödas i karriären... som barnfilmregissör på Nickelodeon.
Den som lever får se.  

Sandy

Stormen Sandy som i dagarna plöjt fram längst USAs östkust verkar mest dragit med sig olycka och problem. För alla utom Floridas surf-community det vill säga. Se lite episka vågor i den här fint filmade videon.

Dominos

Mästarna av branding – Supreme – ger sig för höst/vintersäsongen 2012 på Dominobrickor.  New York-märket har tidigare ökat värdet på alltifrån boxningshandskar till zippo-tändar med sin logotyp. Det här kommer nog bli en storsäljare det också.
Helt plötsligt känner åtminstone jag mig sugen på lite domino!

South London Ordnance

Det här låter ju bra. Riktigt bra! Dazed Digital gör ett litet knäck på pigga South London Ordnance. Inkluderat är ett par spår från hans nya EP. Det hela är även mycket snyggt illustrerat med foton av Vivek Vadolyia. Klicka iväg och lyssna!

Dazed Digital
Vivek Vadolyia

Mer Carhartt och SHOHEI

Magiskt.

Evangelion

Något av det bästa som skapats inom anime är Neon Genesis Evangelion. I tv-serien – producerad i mitten av 90-talet – blandas japansk kultur med utomvärldsliga varelser kallade Angels och stora robotar. Just robotarna är väldigt läckert designade. När jag ser dem som vinyl-figurer vill jag bara kasta mig i spenderarbyxorna och ge mig ut på e-bay för att jaga.

Grattis Rinse FM!

Dags att lägga champagnen på kylning och trimma ditt hemma-sound system. Londons absolut bästa radiokanal fyller 18!
Rinse FM som bara häromåret fick sin hett efterlängtade FM-frekvens började sitt liv som en piratradiostation. Man har sänt grime, dubstep, UK funky, house, tech-house med mera från taken av slitna tower blocks sedan -94.
På Rinse youtubekanal har man börjat räkna ner till själva 18-årsfesten genom att lägga upp intervjuer med personer som varit med sen start.
Först ut är Slimzee och Geeneus som berättar om de tidiga dagarnas sändningar från kompisars kök. Och om hur de klättrar runt högt över Londons gator och monterat sändningsutrustning.
Det här blir kul att följa!

Rinse youtube
Rinse FM hemsida

Neo-Tokyo is about to explode!

Jag var 14 år när jag för första gången tryckte in Akira-kasseten i videon. Den hade jag ett par timmar tidigare köpt på SF-bokhandeln(som då låg i en pytteliten lokal i gamla stan).
Jag hade egentligen ingen aning om vad som väntade mig. Det visade sig vara en av de vassaste och mest spännande framtidsskildringar jag sett till dags dato. Vi får följa med till ett av neon upplyst Tokyo där kravaller och gängkrig är vardagsmat. En story som är såväl spännande som annorlunda rullas ut i den här mörka dystopin. Allting är tecknat.
Nu har ett gäng fans gett sig på att göra en riktig spelfilm av det hela. Här är den första teaser-trailern. Jag måste väl säga att det ser ganska lovande ut.

Dagens musikhistorielektion: Roland TB-303

Har man varit i kontakt med någon form av elektronisk musik de senaste 30 åren är risken överhängande att sifferkombinationerna 303 och 808 dykt upp emellanåt.
Vad gömmer sig då bakom dem? 808:an är en trummaskin och 303:an en analogsynt med uppgift att simulera en elbas. Bägge tillverkades av japanska företaget Roland under det tidiga 80-talet.
Sedermera har 303:an gått vidare och påverkat musikhistorien på ett alldeles unikt sätt. Den här korta dokumentären tar dig med på en spännande resa genom den moderna klubbmusiken.

Neon, surf och cider

Mitt i den rådande stockholmska öl-hysterin – india pale ale, mikrobryggerier, "jag har ju gillat Pabst sen jag var i NY som femtonåring" – är det klokt att ibland nypa sig i armen och komma ihåg varför man dricker.
Just det, man vill bli full.
Vilket man självfallet blir även av annat än ölflaskor till champagnepris. Nästa gång jag står vid en bardisk eller botaniserar på systembolagets hyllor blir det nog cider för mig. Det tack vare den här fin-fina reklamsnutten från Strongbow.
Hur klokt det skulle vara att surfa mitt i natten efter att ha druckit Strongbow, det är nog inte meningen att man ska tänka på.

Rakt fram på fredag

En regnig fredagseftermiddag kan alla behöva piggas upp med ett filmklipp. Mästerregissören Stanley Kubrick står kanske inte bakom filmhistoriens muntraste ögonblick. Men många håller nog med om att han är ansvarig för några av de allra vackraste. Flera av dem filmade i enpunktsperspektiv som ni ser i den här snygga sammanställningen signerad Vimeo-anvädaren kogonada.
Glad fredag!


Kubrick // One-Point Perspective from kogonada on Vimeo.

Superstars

Mitt musikintresse – och lyssnande – går i vågor. Inga stora svallvågor ska tilläggas. Det är inte så att jag byter mellan blues och j-pop dagligen.
Oftast är det elektroniskt – främst dubstep, tech-house och techno – punk eller dub som når högst för dagen. Min musiksmak har som ni hör sin grund i reggaen.
Mitt första musikminne är när jag sittandes i mina föräldrars bil hör "No woman no cry" för allra första gången. Jag har ingen aning hur gammal jag var(4-5 kanske). Inte vart jag var för den delen. Däremot minns jag hur bra låten fick mig att må. Sedan dess har jag slukat det mesta jag kommit över i reggaeväg.
Så det är alltid lite julaftonskänsla när jag hittar något jag tidigare inte sett, eller hört. Senaste fyndet är en serie foton. Britten Dave Hendley har fotograferat dåtidens(70-talets) jamaicanska stjärnor på hemmaplan. Reportaget från American Photo finns att hitta här, texten är även den klart läsvärd.
Titta och njut.

Dave Hendleys tumblr.

  

The Rig Out

En trevlig upptäckt jag gjorde surfandes på nätet är The Rig Out. En tidning som förutom att finnas på internet även verkar gå att köpa i tryckt form – vilket jag inte testat och därmed inte kan rekommendera. Huvudinriktningen är manligt mode och det går verkligen att fastna en stund bland bilderna. Det är såväl vackert foto som stilig styling. Många av bilderna hade jag sparat ner från tumblr eller ffffound tidigare upptäckte jag allteftersom. Hursomhelst en mycket inspirerande liten tidning väl värd ett besök.

Bilden är lånad från The Rig Outs hemsida.

London continued

I gårdagens inlägg pushade jag för Taschens glossiga coffee table-bok med Londonfoton(jag har för övrigt inte fått den än, men längtar precis lika mycket i dag som i går). Jag har dock en gnagande misstanke om att det kommer saknas modern verklighetsanknytning i boken. Lite London 2012 om man så säger. Det är ju en stad med många ansikten. Bortom det vackra och pampiga finns även det fula och vardagliga.
Fotografen George Georgiou har i ett projekt han döpt till "Invisible: London" satt sig på bussen med kameran som reskamrat. Från ändstation till ändstation har han fotograferat gatulivet genom bussens fönster.
På bilderna ser vi vanliga människor leva sitt liv i en av västvärldens största städer. Det är mil från de vanliga London-klichéerna – Big Ben, röda telefonkiosker, bobbies. Över bilderna vilar istället en poetisk känsla. Kanske är det för att objekten inte varit medvetna om att de fotograferats. En välkommen slice av livet bortom Londons turiststråk.
När ni klickar er igenom "Invisible: London"-galleriet gör sig en flaska Stella Artois och en liten pub-påse chips mycket bättre än en kopp te och en tallrik shortbreads.

Invisible: London hittar ni här.
Fler projekt av George Georgiou hittar ni här.
Bilden är lånad från George Georgious hemsida.

London Portrait of a city

Alla har vi en stad, eller en plats vi älskar. Min är London. Varför? Jag vet faktiskt inte. Det kan vara på grund av att jag var med familjen i London flera gånger som barn. Kanske är det istället pubarna eller de gröna parkerna. Eller helt enkelt musiken och de historiemättade gatorna. Jag fortsätter hursomhelst att återvända.

Att landa på engelsk mark är för mig en speciell känsla. Inte för att någon tropisk värme sveper en av fötterna och viskar semester och sol i örat. Nej, istället luktar det speciellt. Jag kan inte sätta fingret på lukten. Fuktigt, växande och gammalt är ord som poppar upp i huvudet. Det luktar London och jag älskar det.
Landar jag på Heathrow brukar jag välja tunnelbanan in till staden. Jag älskar när förorterna passerar förbi utanför fönstret och staden sakta växer sig tätare. Det får gärna ta lite extra tid, i London har jag inte bråttom.

Nu har Taschen publicerat en fotobok om staden, från viktoriansk tid och framåt. Jag har i allt större utsträckning börjat välja bort Taschens böcker för det mycket piggare förlaget Rizzoli. Men nu riktigt kittlar det i fingrarna och pirrar lätt i magen. London Portrait of a city kommer snart ligga i mina händer. Bredvid kommer en kopp te och en tallrik shortbread – redo att dunkas – stå. Jag ska börja spika ihop en Spotify-lista med passande låtar för tillfället. Först ut blir föga förvånande London Calling av The Clash.
Jag längtar.

London Portrait of a city finns här.

På djupet med seriehunden

Strax utanför min kulturradar har förlaget Orosdi-Back publicerat en serie pocketböcker om svenska illustratörer och konstnärer. När böckerna tillslut dök upp på radarn var det två köp som inte kunde vänta: boken om Martin Kellerman, skapare av seriestrippen Rocky och den om Joakim Pirinen, mannen bakom Socker-Conny.
Av de båda är Kellerman att rekommendera. En intressant och läsvärd text signerad Tomas Lappalainen, som dock lider av lite för mycket självrefererande. Bokens verkliga guldgruva ligger  i illustrationerna. Vi bjuds originalteckningar där man kan se ändringar och penndragen. Ändringarna är det som fascinerar mest, det känns nästan som om man får sitta med när Kellerman ritar. Allt är mycket personligt presenterat.
Kellerman har även en bra layout. Merparten av illustrationerna är på en sida. Det är verkligen tur då de illustrationer som är lagda över hela uppslag känns förstörda. En stor del av illustrationen försvinner helt enkelt in i bokens rygg.
Pirinen har desto fler heluppslag vilket är synd och skam på så vackra illustrationer. I det stora hela en spännande bokserie. Nästa inköp för mig blir Nina Hemmingsson.

Finns att beställa från Grandpa.

Dags att magasinera SS och inhandla AW

Nu börjar lookbooks med höst/vinterkläder dimpa ner. Vilket är utmärkt, då det trots den kvarhängande värmen snart är kallt. Åtminstone i Sverige.
Jag antar att det möjligen känns lite tråkigare att titta på vintermössor och jackor i ett 37-gradigt Paris eller på ett stekhett Manhattan. Men vintern är ju aldrig längre bort än en dålig dag härhemma(minns årets snö- och hagelkaos i Juli som exempel).
Modevärlden verkar rent av anpassa sig till Sverige på hösten. Vi kan ju faktiskt gå runt med nämnda mössor och jackor direkt när de kommer ut. Medan det skulle se ganska dumt ut med dunjacka och toppluva i ett fortfarande sommarvarmt Barcelona någon gång i början av september.
Man får gräva djupt för att hitta fördelar med att vara född nära polcirkeln, men ibland stöter man på sådana här små guldklimpar.

Dagens pärlor är Supremes och Fucts lookbooks.
För att botanisera tryck här(Supreme) eller här(Fuct).

Femtio ljus.

Häromdagen firade Jamaica femtio års självständighet från den brittiska kronan. Självklart finns fortfarande ett stort brittiskt arv kvar på den karibiska ön. Lika självklara är de mängder av jamaicanska influenser som finns i det brittiska samhället. Sätt dig till exempel och lyssna en stund på ett par ungdomar på din nästa englandsresa. Det är mycket wha gwaan(what´s going on) och annan patois som smugit in i språket(kanske inte om du på dina resor mest brukar hamna vid Eton eller runt Sloane square, men annars).
Den till ytan – och folkmängden – lilla ön är ju inte på något sätt rädd för att höras eller synas. Jamaica influerar världen omkring sig istället för att bara låta sig influeras.
Vad bättre sätt att fira Jamaicas fria halvsekel på än med lite musik som blivit populär hos deras forna kolonisatörer.
Engelska The Heatwave – som för övrigt har en utmärkt show på Rinse FM – har satt ihop en mix han döpt till Five Millions Rewinds. Finns att hitta på www.theheatwave.co.uk. Han kallar sig själv UK´s number one bashment sound och visst ligger det något i det.
Vill ni istället gå för lite mer klassisk reggae så rekommenderas Trojan UK Hits Collection varmt  – finns lättillgänglig ett par klick bort på Spotify.
Grattis Jamaica och glad fredag!

The lion of Long Beach

Jag vet inte vad man ska tycka om hela den här Snoop Lion-cirkusen som rullar ut i världsmedierna för tillfället. Spontant – illa.

Det luktar lite för kommersiellt och verkar lite för genomtänkt. För reklamigt är nog ordet jag letar efter. Man misstänker nästan att Disney eller Nickelodeon skulle kunna ligga bakom. Att det snart kommer börja säljas mjukdjur i form av Lejonet till barn på BR.

Men nu är det alltså Vice, f.d Snoop Dogg och – om jag förstår trailern alls – så verkar Diplo ha ett finger med i det hela. Det kan säkert bli bra också, om inte annat så på ett amerikanskt-hipster-tonårsmässigt sätt. Och trailern är ju fin.

Bedöm själva.

Med bara en penna.

Klädmärket Carhartt har arbetat tillsammans med japanska illustratören SHOHEI för deras höst/vinter 2012 reklamkampanj.
Jag blev helt tagen av reklamfilmen där vi får följa SHOHEIs arbete med en reklambild i en timelapse. Det ser så lätt ut samtidigt som man vet vilket otroligt arbete, och vilken skicklighet, som ligger bakom.
Vackert.

Videon påminner mig även om ett annat utsökt verk. Nämligen Martin Kellermans time lapse-illustration till Fattaru låten "Hörde jag skål". Ett par år på nacken, men så sevärd.
Återupptäck via länken nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=4wz7-Xm188Q

Ökenlandskap.

Hiskeligt, nästintill svindlande, långt borta fotograferar månbilen Curiosity den röda planetens yta. Alla med ens lite intresse för rymden håller nog med mig om att det ligger en väldig spänning över det hela – tänk om liksom.

Till en början trodde man faktiskt också att Curiosity fotat skuggan av något levande, det visade sig vara skuggan av raketen Curiosity färdats till Mars med. Ingen lycka den gången alltså.
Nu ska det ju både fotas och tas prover ett tag framöver som jag förstår det. Chansen finns ju att det ska dyka upp något som lever på bild. Jag sitter klistrad framför datorn, slukar alla bilder jag hittar och väntar.

I want to believe.

Bilder från Mars yta:
http://vrge.co/NtHU4i  

Soon come, yeah man.

Välkomna. Snart, mycket snart, kommer den här alltför länge alltför tomma sidan börja fyllas med tips, åsikter och annat.