Alla har vi en stad, eller en plats vi älskar. Min är London. Varför? Jag vet faktiskt inte. Det kan vara på grund av att jag var med familjen i London flera gånger som barn. Kanske är det istället pubarna eller de gröna parkerna. Eller helt enkelt musiken och de historiemättade gatorna. Jag fortsätter hursomhelst att återvända.
Att landa på engelsk mark är för mig en speciell känsla. Inte för att någon tropisk värme sveper en av fötterna och viskar semester och sol i örat. Nej, istället luktar det speciellt. Jag kan inte sätta fingret på lukten. Fuktigt, växande och gammalt är ord som poppar upp i huvudet. Det luktar London och jag älskar det.
Landar jag på Heathrow brukar jag välja tunnelbanan in till staden. Jag älskar när förorterna passerar förbi utanför fönstret och staden sakta växer sig tätare. Det får gärna ta lite extra tid, i London har jag inte bråttom.
Nu har Taschen publicerat en fotobok om staden, från viktoriansk tid och framåt. Jag har i allt större utsträckning börjat välja bort Taschens böcker för det mycket piggare förlaget Rizzoli. Men nu riktigt kittlar det i fingrarna och pirrar lätt i magen. London Portrait of a city kommer snart ligga i mina händer. Bredvid kommer en kopp te och en tallrik shortbread – redo att dunkas – stå. Jag ska börja spika ihop en Spotify-lista med passande låtar för tillfället. Först ut blir föga förvånande London Calling av The Clash.
Jag längtar.
London Portrait of a city finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar