Mecha madness

Råkar ni av någon anledning ha en timme och tjugo minuter att ta död på, och dessutom besitter en förkärlek till anime, Mechas och 80-talet så kan jag rekommendera den perfekta aktiviteten.
En vänlig själ på the interwebs har satt ihop en massa intron till japanska Mecha-animes från sent 70-tal till tidigt 90-tal.
Det här var alltså vad jag skulle sett för barnprogram om jag var uppvuxen i Japan istället för Sverige. Björnes Magasin känns plötsligt lite sådär

Benga

Energidrycken Red Bull har en naggande god dokumentärserie om brittiske dubstep-artisten Benga på sin hemsida. Än så länge finns två avsnitt tillgängliga, i slutändan ska det ha blivit sex.
Vi får ta del av Bengas vardag, träffa hans familj och vänner. I första avsnittet följer vi även med till Croydon – strax söder om centrala London – och skivbutiken Big Apple, dubsteppens födelseplats.
Det hela är välproducerat och sätter igång en intensiv London-längtan i mitt hjärta.

Oh gosh.

Verkar finnas en hel del potential.

Fafi Vs Azealia Banks

Azealia Banks är jag inte speciellt bekant med. Jag har hört namnet passera förbi, men inte lagt det på minnet. Däremot har jag länge varit en sucker för Fafi och hennes färgglada figurer – fafinettes – som piggar upp street art-svängen.
När jag hörde att just Fafi skulle regissera Azealia Banks nya video blev jag självklart nyfiken på vart projektet skulle landa. Nu blev det kanske inte riktigt där jag trott – i färgglada fafinettes och animerat – utan i 90-talsgrafik och M.I.A. inspiration.
Inget fel i det och man kan ju förstå att Fafi vill bredda repertoaren. För er som kanske ändå föredrar den "vanliga" Fafi kan jag rekommendera Le Carmine Vault.

Bones Brigade

Okej. Den här trailern ser sjukt schysst ut! Jag tyckte verkligen om Dogtown-filmerna, såväl dokumentären som spelfilmen. Det enda problemet jag hade med dem var att de kändes lite långt från mina egna erfarenheter och minnen kring rullbrädan.
Nu kommer då Bones Brigade: An Autobiography och verkar råda bot på det. För den här delen av skateboardkulturen känner man väl igen om man växt upp i Sverige under 80- och 90-talet. Det här är namnen som var heta när jag var en liten kotte. Det var deras modeller man ville köpa på Systemett och det var dem man såg i de tyngsta rullarna från det förlovade landet på andra sidan atlanten.
Det skulle verkligen vara kul om någon tog tag i att få upp den här på storskärm och anordnade något litet happening.
Gåshud.

En resa tillbaka till en kantigare värld

Vi är många världen över som just nu går i väntans tider. Vissa väntar in sommar och sol. Medan somliga kanske inte kan vänta på att få besöka Tolkiens sagovärld i The Hobbit.
Många, mig själv inräknad, vill inget hellre än att besöka Los Santos på nytt. Cruisa runt i Kaliforniens – förlåt San Andreas – sol och leva ut den amerikanska drömmen.
Helt enkelt låsa in sig spela Grand Theft Auto 5 med gardinerna neddragna.
Med Rockstar och GTA vet man en sak säkert. Spelen blir större, och bättre, för varje försök. Nu har släppdatumet satts till någon gång våren 2013.
Det innebär självklart aktiviteter både här och där. Trailern som släpptes för ett år sedan har ni ju garanterat sett. För att döda lite väntetid kan det vara värt att ta en tripp tillbaka till seriens rötter i Gamtrailers retrospective program. I helgen släpptes nummer två, där dokumenteras de första skälvande stegen in i 3d-världen för GTA. Kantigt, ganska fult, men ack så älskvärt.

M.I.A.

Amerikanska bokförlaget Rizzoli går från klarhet till klarhet. De senaste åren har de blandat böcker om varumärken – A Bathing Ape, Supreme, Fuct – med böcker om konstnärer – Keith Haring, Kaws. Visst, alla kan de väl kanske kännas lite daterade 2012. Men deras gemensamma nämnare är att vi pratar om till en början små operationer. Genom åren har de sedan byggt upp sig till att influera och diktera dagens populärkultur.
Det är den resan som är det intressanta.
Skulle Rizzoli vara mer kontemporära i sitt tänk och ge ut en bok om OFWGKTA är risken att man ett år senare står med en överblåst hajp och en betydelselös bok. Nej låt oss lämna hajpen till nätet och låta bokförlagen berätta historierna.
Häromsenast kom så en bok om Pharell – N.E.R.D, Neptunes – även han en smula daterad den här sidan 2006. Men i sin egen rätt en viktig pelare i 00-talets populärkultur.
Ja, ja, till poängen.
Nu släpper de en bok om den ständigt lika aktuella M.I.A. och jag kan bara inte vänta på att få bläddra i den. Man vet aldrig riktigt vad man kan vänta sig av Mathangi Arulpragasam. Det är dock alltid spännande för såväl öron som ögon.
När hon släpper en ny video exploderar Internet. Det twittras, det delas och det mejlas febrilt. I mina ögon kunde Rizzoli inte valt en bättre artist.
Nu väntar jag bara på den definitiva boken om klädmärket Stussy.

Ratking

En snabb. Den här låten från Ratking är ju helt fantastisk! En av skivbolaget XLs intressantare artister på länge. Honom får vi säkert anledning att återvända till snart.

Det magiska decenniet

När så kylan börjat belägra våra nordliga breddgrader och de högre makterna penslat himlen stålgrå kan det lätt krypa in en kall känsla i kropp och själ.
Tur då att vi har 80-talet kvar att luta oss emot. En ständigt pågående fest med färgsprakande plastprodukter, svulstig musik och ett USA som fortfarande kändes som ett land att drömma om. Behöver ni precis som jag en dos vardagseskapism men har svårt att framkalla ett neonindränkt LA eller NY anno -87 framför ögonen kan jag rekommendera 80´s Touch – en tumblr där det mesta och bästa från det magiska decenniet samlas.

Studio Ghibli

Att följa Studio Ghibli är ett av de allra bästa beslut jag tagit på facebook. Mitt bland all uppdaterings-slentrian och alla födelsedagar bjuds man på små behagliga strålar av solsken. Nu senast en hel bok med konst från filmen Porco Rosso och en uppmaning att köpa den via Amazon om man gillade vad man såg. Det gjorde jag. 

Porco Rosso är en av de allra vackraste Ghibli-produktionerna. Har du av någon anledning missat den, börja då med att se filmen. Sedan är det direkt ut på internet för The Art Of Porco Rosso. För er som sett filmen, vad gör ni ens här längre, in på fejjan och följ Ghibli ögonaböj. Ni kommer inte ångra er.

Ed Templeton Vs Leica

En helt vanlig eftermiddag surfandes the interwebz snubblar jag på den här lilla guldklimpen. Det är före detta proffsskejtaren – numera allkonstnären och fotografen – Ed Tempelton som får en kort feature av tyska kameratillverkaren Leica.
Ett roligt och personligt sätt att göra reklam på tycker jag. Det verkade även finnas lite fler features om man kikade in på Leicas Vimeo-sida.
Jag har länge varit sugen på just en Leica. Tempelton-klippet gör mig inte mindre sugen vill jag lova. Tyvärr är de sinnesjukt dyra. Dags att börja maxa spargrisen med slantar och planera för "en vacker dag".
Glad fredag!

La la la

Ok, nu har det kommit någon sorts video på första låten från Snoop Lion. Det är färgglatt och ja, färgglatt. Jag måste väl medge att jag känner mig långt ifrån frälst så här i början av Snoops återuppståndelse som rastafari. För regin står Eli Roth – med filmer som Grindhouse och Hostel i bagaget – vilket inte riktigt lyser igenom här. Vem vet kanske även han önskar att återfödas i karriären... som barnfilmregissör på Nickelodeon.
Den som lever får se.