Rakt fram på fredag

En regnig fredagseftermiddag kan alla behöva piggas upp med ett filmklipp. Mästerregissören Stanley Kubrick står kanske inte bakom filmhistoriens muntraste ögonblick. Men många håller nog med om att han är ansvarig för några av de allra vackraste. Flera av dem filmade i enpunktsperspektiv som ni ser i den här snygga sammanställningen signerad Vimeo-anvädaren kogonada.
Glad fredag!


Kubrick // One-Point Perspective from kogonada on Vimeo.

Superstars

Mitt musikintresse – och lyssnande – går i vågor. Inga stora svallvågor ska tilläggas. Det är inte så att jag byter mellan blues och j-pop dagligen.
Oftast är det elektroniskt – främst dubstep, tech-house och techno – punk eller dub som når högst för dagen. Min musiksmak har som ni hör sin grund i reggaen.
Mitt första musikminne är när jag sittandes i mina föräldrars bil hör "No woman no cry" för allra första gången. Jag har ingen aning hur gammal jag var(4-5 kanske). Inte vart jag var för den delen. Däremot minns jag hur bra låten fick mig att må. Sedan dess har jag slukat det mesta jag kommit över i reggaeväg.
Så det är alltid lite julaftonskänsla när jag hittar något jag tidigare inte sett, eller hört. Senaste fyndet är en serie foton. Britten Dave Hendley har fotograferat dåtidens(70-talets) jamaicanska stjärnor på hemmaplan. Reportaget från American Photo finns att hitta här, texten är även den klart läsvärd.
Titta och njut.

Dave Hendleys tumblr.

  

The Rig Out

En trevlig upptäckt jag gjorde surfandes på nätet är The Rig Out. En tidning som förutom att finnas på internet även verkar gå att köpa i tryckt form – vilket jag inte testat och därmed inte kan rekommendera. Huvudinriktningen är manligt mode och det går verkligen att fastna en stund bland bilderna. Det är såväl vackert foto som stilig styling. Många av bilderna hade jag sparat ner från tumblr eller ffffound tidigare upptäckte jag allteftersom. Hursomhelst en mycket inspirerande liten tidning väl värd ett besök.

Bilden är lånad från The Rig Outs hemsida.

London continued

I gårdagens inlägg pushade jag för Taschens glossiga coffee table-bok med Londonfoton(jag har för övrigt inte fått den än, men längtar precis lika mycket i dag som i går). Jag har dock en gnagande misstanke om att det kommer saknas modern verklighetsanknytning i boken. Lite London 2012 om man så säger. Det är ju en stad med många ansikten. Bortom det vackra och pampiga finns även det fula och vardagliga.
Fotografen George Georgiou har i ett projekt han döpt till "Invisible: London" satt sig på bussen med kameran som reskamrat. Från ändstation till ändstation har han fotograferat gatulivet genom bussens fönster.
På bilderna ser vi vanliga människor leva sitt liv i en av västvärldens största städer. Det är mil från de vanliga London-klichéerna – Big Ben, röda telefonkiosker, bobbies. Över bilderna vilar istället en poetisk känsla. Kanske är det för att objekten inte varit medvetna om att de fotograferats. En välkommen slice av livet bortom Londons turiststråk.
När ni klickar er igenom "Invisible: London"-galleriet gör sig en flaska Stella Artois och en liten pub-påse chips mycket bättre än en kopp te och en tallrik shortbreads.

Invisible: London hittar ni här.
Fler projekt av George Georgiou hittar ni här.
Bilden är lånad från George Georgious hemsida.

London Portrait of a city

Alla har vi en stad, eller en plats vi älskar. Min är London. Varför? Jag vet faktiskt inte. Det kan vara på grund av att jag var med familjen i London flera gånger som barn. Kanske är det istället pubarna eller de gröna parkerna. Eller helt enkelt musiken och de historiemättade gatorna. Jag fortsätter hursomhelst att återvända.

Att landa på engelsk mark är för mig en speciell känsla. Inte för att någon tropisk värme sveper en av fötterna och viskar semester och sol i örat. Nej, istället luktar det speciellt. Jag kan inte sätta fingret på lukten. Fuktigt, växande och gammalt är ord som poppar upp i huvudet. Det luktar London och jag älskar det.
Landar jag på Heathrow brukar jag välja tunnelbanan in till staden. Jag älskar när förorterna passerar förbi utanför fönstret och staden sakta växer sig tätare. Det får gärna ta lite extra tid, i London har jag inte bråttom.

Nu har Taschen publicerat en fotobok om staden, från viktoriansk tid och framåt. Jag har i allt större utsträckning börjat välja bort Taschens böcker för det mycket piggare förlaget Rizzoli. Men nu riktigt kittlar det i fingrarna och pirrar lätt i magen. London Portrait of a city kommer snart ligga i mina händer. Bredvid kommer en kopp te och en tallrik shortbread – redo att dunkas – stå. Jag ska börja spika ihop en Spotify-lista med passande låtar för tillfället. Först ut blir föga förvånande London Calling av The Clash.
Jag längtar.

London Portrait of a city finns här.

På djupet med seriehunden

Strax utanför min kulturradar har förlaget Orosdi-Back publicerat en serie pocketböcker om svenska illustratörer och konstnärer. När böckerna tillslut dök upp på radarn var det två köp som inte kunde vänta: boken om Martin Kellerman, skapare av seriestrippen Rocky och den om Joakim Pirinen, mannen bakom Socker-Conny.
Av de båda är Kellerman att rekommendera. En intressant och läsvärd text signerad Tomas Lappalainen, som dock lider av lite för mycket självrefererande. Bokens verkliga guldgruva ligger  i illustrationerna. Vi bjuds originalteckningar där man kan se ändringar och penndragen. Ändringarna är det som fascinerar mest, det känns nästan som om man får sitta med när Kellerman ritar. Allt är mycket personligt presenterat.
Kellerman har även en bra layout. Merparten av illustrationerna är på en sida. Det är verkligen tur då de illustrationer som är lagda över hela uppslag känns förstörda. En stor del av illustrationen försvinner helt enkelt in i bokens rygg.
Pirinen har desto fler heluppslag vilket är synd och skam på så vackra illustrationer. I det stora hela en spännande bokserie. Nästa inköp för mig blir Nina Hemmingsson.

Finns att beställa från Grandpa.

Dags att magasinera SS och inhandla AW

Nu börjar lookbooks med höst/vinterkläder dimpa ner. Vilket är utmärkt, då det trots den kvarhängande värmen snart är kallt. Åtminstone i Sverige.
Jag antar att det möjligen känns lite tråkigare att titta på vintermössor och jackor i ett 37-gradigt Paris eller på ett stekhett Manhattan. Men vintern är ju aldrig längre bort än en dålig dag härhemma(minns årets snö- och hagelkaos i Juli som exempel).
Modevärlden verkar rent av anpassa sig till Sverige på hösten. Vi kan ju faktiskt gå runt med nämnda mössor och jackor direkt när de kommer ut. Medan det skulle se ganska dumt ut med dunjacka och toppluva i ett fortfarande sommarvarmt Barcelona någon gång i början av september.
Man får gräva djupt för att hitta fördelar med att vara född nära polcirkeln, men ibland stöter man på sådana här små guldklimpar.

Dagens pärlor är Supremes och Fucts lookbooks.
För att botanisera tryck här(Supreme) eller här(Fuct).

Femtio ljus.

Häromdagen firade Jamaica femtio års självständighet från den brittiska kronan. Självklart finns fortfarande ett stort brittiskt arv kvar på den karibiska ön. Lika självklara är de mängder av jamaicanska influenser som finns i det brittiska samhället. Sätt dig till exempel och lyssna en stund på ett par ungdomar på din nästa englandsresa. Det är mycket wha gwaan(what´s going on) och annan patois som smugit in i språket(kanske inte om du på dina resor mest brukar hamna vid Eton eller runt Sloane square, men annars).
Den till ytan – och folkmängden – lilla ön är ju inte på något sätt rädd för att höras eller synas. Jamaica influerar världen omkring sig istället för att bara låta sig influeras.
Vad bättre sätt att fira Jamaicas fria halvsekel på än med lite musik som blivit populär hos deras forna kolonisatörer.
Engelska The Heatwave – som för övrigt har en utmärkt show på Rinse FM – har satt ihop en mix han döpt till Five Millions Rewinds. Finns att hitta på www.theheatwave.co.uk. Han kallar sig själv UK´s number one bashment sound och visst ligger det något i det.
Vill ni istället gå för lite mer klassisk reggae så rekommenderas Trojan UK Hits Collection varmt  – finns lättillgänglig ett par klick bort på Spotify.
Grattis Jamaica och glad fredag!

The lion of Long Beach

Jag vet inte vad man ska tycka om hela den här Snoop Lion-cirkusen som rullar ut i världsmedierna för tillfället. Spontant – illa.

Det luktar lite för kommersiellt och verkar lite för genomtänkt. För reklamigt är nog ordet jag letar efter. Man misstänker nästan att Disney eller Nickelodeon skulle kunna ligga bakom. Att det snart kommer börja säljas mjukdjur i form av Lejonet till barn på BR.

Men nu är det alltså Vice, f.d Snoop Dogg och – om jag förstår trailern alls – så verkar Diplo ha ett finger med i det hela. Det kan säkert bli bra också, om inte annat så på ett amerikanskt-hipster-tonårsmässigt sätt. Och trailern är ju fin.

Bedöm själva.

Med bara en penna.

Klädmärket Carhartt har arbetat tillsammans med japanska illustratören SHOHEI för deras höst/vinter 2012 reklamkampanj.
Jag blev helt tagen av reklamfilmen där vi får följa SHOHEIs arbete med en reklambild i en timelapse. Det ser så lätt ut samtidigt som man vet vilket otroligt arbete, och vilken skicklighet, som ligger bakom.
Vackert.

Videon påminner mig även om ett annat utsökt verk. Nämligen Martin Kellermans time lapse-illustration till Fattaru låten "Hörde jag skål". Ett par år på nacken, men så sevärd.
Återupptäck via länken nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=4wz7-Xm188Q

Ökenlandskap.

Hiskeligt, nästintill svindlande, långt borta fotograferar månbilen Curiosity den röda planetens yta. Alla med ens lite intresse för rymden håller nog med mig om att det ligger en väldig spänning över det hela – tänk om liksom.

Till en början trodde man faktiskt också att Curiosity fotat skuggan av något levande, det visade sig vara skuggan av raketen Curiosity färdats till Mars med. Ingen lycka den gången alltså.
Nu ska det ju både fotas och tas prover ett tag framöver som jag förstår det. Chansen finns ju att det ska dyka upp något som lever på bild. Jag sitter klistrad framför datorn, slukar alla bilder jag hittar och väntar.

I want to believe.

Bilder från Mars yta:
http://vrge.co/NtHU4i  

Soon come, yeah man.

Välkomna. Snart, mycket snart, kommer den här alltför länge alltför tomma sidan börja fyllas med tips, åsikter och annat.