Rick Ross Reebok Classics

REKLAMSPANING. Reebok Classic är en sko jag i första hand kopplar med brittisk casual-kultur och Mike Skinner från The Streets. Hip hop-skor är i mina ögon Timberlands, Nike AF1or och de vansinnigt färgstarka BAPE-kreationer som var populära för ett par år sedan.

Det är självklart en mycket subjektiv åsikt. Mike Skinner har säkert mängder av AF1or liggande hemma och uppenbarligen hårdsatsar Reebok på sin Classic i hip hop-kretsar. Kampanjens ansikte – eller ambassadör, som man så fint säger – är rapstjärnan Rick Ross.

Jag måste erkänna att jag sväljer filmen med hull och hår. Den är snyggt producerat, låter bra, och har en twist som andas väldigt mycket hip hop-excess(tänker på Jay-Z och Damon Dash som använde ett nytt par helvita AF1or varje dag, boxfresh!).
Att Ross har en image som tung gangster men ett ihärdigt rykte om att vara en före detta fångvakt som mest spelar tuff gör inte saken sämre.

Short Peace

MUSHI MUSHI. Om ni inte upptäckte anime genom Hayao Miyazakis fantastiska Studio Ghibli-filmer, är chansen stor att det istället var Katsuhiro Otomos mästerverk Akira, som fångade ert intresse. För mig blev en Akira-VHS, inhandlad på Sci-fi bokhandeln i Gamla Stan, inkörsporten till ett livslångt intresse för japansk kultur, i allmänhet, och anime, i synnerhet.

Så när Katsuhiro Otomo släpper nytt, börjar jag genast vässa högt ställda förväntningar, till förväntningar omöjliga att möta. Den här gången runt ser det dock ut att kunna hålla.
Otomos senaste projekt "Short Peace" har premiär i Japan i sommar och jag håller tummar och tår för att den ska landa på våra breddgrader snart därefter.

Av trailern att döma bjuds vi på en dystopisk framtidsskildring, med inslag av traditionell japansk kultur. Efter en liten visit på anime news network, verkar det istället som att filmen kommer vara uppdelad i olika berättelser, vi får helt enkelt vänta och se.
Men, efter den här lilla titten, kan jag i alla fall garantera, att "Short Peace" kommer bli en otrolig visuell upplevelse.

Tyler The Creator Vs Mountain Dew

                     

REKLAMSPANING. Bara ett par månader tillbaks i tiden var det en omöjlighet att gå in på Tumblr och inte bli fullkomligt överröst av bilder på Odd Futures frontman Tyler The Creator.

Nu har den skojfriske artisten tillfälligt släppt nätet ur sitt järngrepp. Snart landar dock hans andra album och då räknar jag kallt med att Tumblr än en gång översvämmas av bakochframvända Supreme-kepsar och lustiga grimaser.

Men, vi som sitter med svår knasighetsabstinens och bara måste ha en dos Tyler, NU! vad tänker du att vi ska göra fram tills dess, ropar någon.

Andas, lugna ned er och vänta en sekund.

Jag har nämligen en – ack så liten – dos Tyler att stilla er hunger med. Utöver musiken så jobbar han nämligen med alltifrån kläder till video. Senaste projektet är en reklamfilm för amerikanska läskedrycken Mountain Dew.

Tyler regisserar och spelar sitt alter ego: Felicia The Goat. Resultatet? Dra igång videon och bedöm själva. Själv vet jag inte på vilket ben jag ska stå, det är ju verkligen inget speciellt, men det är Tyler och jag gissar att det räcker väldigt långt för många.

Daft Punk 4

FRAMTIDEN. Daft Punk är på väg tillbaka – vilket ni troligen redan visste. Har man befunnit sig i närheten av internet de senaste veckorna har det varit svårt att missa.

Comebacken började med en kort teaser under Saturday Night Lives reklamavbrott. Nu senast var det ett screenshot som tydligen bevisar att Daft Punk och Sony registrerat ett fjärde album. Tycka vad man vill, en sak är säker: den franska elektroniska duon fortsätter att engagera.

För mig är alla Daft Punk-nyheter extra välkomna och angelägna. Alla anledningar att bryta webbens Bieber-fokus, Bieber-feber och Bieber-rapporteringar är av godo.

Andra andningen

VISUELLT GODIS. Du missade Kaws "Astro Boy"-släpp i slutet av förra veckan? Det gjorde jag också. Kanske ingen större fara, det var ju ändå inte en av hans bättre toys – det är vad jag försöker övertala mig själv i alla fall

Samtidigt som "Astro Boy" har Kaws även släppt en bok till försäljning: Down Time. Den har helt flugit under min radar och jag måste erkänna att jag är rätt peppad. Här hittar ni den. Får ni – som jag – inte nog av New York-konstnären finns även en ett par år gammal bok utgiven på Rizzoli att beställa hem.

Måndag på Mars

VISUELLT GODIS. Vi börjar den här veckan så långt från jobb och kontor vi kan komma. Närmare bestämt på Mars. På den röda planetens karga yta tuffar NASAs – vackert namngivna – månbil Curiosity runt och upptäcker.

Emellanåt skickar han vykort till oss på Tellus. Nu har han skickat en enorm –15 000 pixlar bred – bild föreställandes Mount Sharp. Här kan ni se den.
Jag hade lite svårt att se den till en början, blev mest brus, då laddade jag ned det till skrivbordet och simsalabim, bilden var perfekt.

via: wired

Svartvit Astro Boy signerad Kaws

VISUELLT GODIS. Köpte du förra årets färglada "Astro Boy vinyl-toy" signerad Kaws och hans märke Original Fake?  Om ditt svar är ett bittert "man hinner ju fan aldrig köpa något från Kaws" kan du unna dig ett glädjeskutt så här på fredagförmiddagen.

I morgon – eller i dag, det är svårt att hålla kolla på tidzonerna – så släpps en uppdaterad svartvit version till försäljning i Kaws shop. Klockslaget att pränta in i huvudet är 12.00 NY-tid. De små gynnarna kommer gå åt som smör i solsken, så var på tårna.

Ozamu Tezuka skapade Astro Boy i början av 50-talet. En hyllning av karaktärens tidiga år är anledningen till att Kaws nu låter honom vara svartvit.

Supreme London Skate video

För att uppmärksamma att Supreme X Comme Des Garcons klädlinjen nu finns i affär har Supreme släppt en skatevideo från London. Den är kort men klart sevärd.

Jag kan dock inte annat än att hålla med den mest gillade kommentaren på youtube: "Supreme thinking its[sic] Palace....". Den här typen av VHS-estetik och Londonlandskap är väldigt typiskt för just brittiska skatemärke Palace.
Men, nu är det ju så att all märken lånar inspiration av varandra och just Supreme har gått i bräschen ett bra tag.

Riktigt snyggt klipp och väldigt kul med lite skate på morgonkvisten!

Takahiro Iwasaki

Visuellt godis. Vi fortsätter på inslagen bana och tittar på verk skapade av asiatiska konstnärer. I dag beger vi oss än längre österut på världskarta – till den uppgående solens land, Japan.

Takahiro Iwasaki gör sköra skulpturer på – och av – alldagliga objekt. Byggnadskranar på bokhyllor, eltorn på tandborstar och pariserhjul av tråd. Jag blir lugn av att titta på Iwasakis konst, den är stillsam och sällsynt vacker. Min favorit är landskapet ovan, karvat med precision ur en rulle eltejp.

Yang Yongliang

Visuellt godis. Kinesiske konstnären Yang Yongliang skapar storslagna verk inspirerade av kinas snabba urbanisering. Det som vid en första anblick ser ut att vara stillsam natur visar sig vara uppbyggt av betong och industri. Ungefär så sammanfattar konsttidningen Juxtapoz en av de mer spännande visuella konstnärer jag snubblat över på ett tag

Kika in på hans hemsida och botanisera bland spännande fotomontage, skulpturer och annat smått och gott. Hänförande.

Forefather.

Ok. Det ska ju inte vara bara gulliga genusvänliga tv-spelsanekdoter eller snurrande hundar här på Bits N Tings. Jag får sätta er i ett lite mörkare urbant mood med det här spåret från Bengas kommande album.

Till Forefather bjuder Benga in MCn Kano för att lösa den verbala biten. Jag har alltid tyckt mycket om bägge artisterna och måste säga att jag tycker Forefather landar skönt i öronen. Kanske inte det mest minnesvärda någon av dem bjudit på.  Jag har dock kommit på mig själv med att surfa in på youtube och kika på den här ett antal gånger och den fortsätter att växa för varje gång.

via: firstup.se

Och vi börjar med något riktigt sött.

Tv-spel är inte platsen att leta efter jämställd barnunderhållning. Nej, det är ett digitalt pojkrum med muskler och manligt hjältemod högt på agendan. En av de allra största fixstjärnorna heter Mario. Med en – ovanligt – manlig mustasch och ett förflutet – jag gissar att han inte behöver arbeta så aktivt med tanke på stjärnstatusen – som rörmokare räddar han gång på gång en kidnappad prinsessa.

En helt vanlig dag i USA sitter en pappa med sin treåriga dotter och räddar prinsessor för fullt. Plötsligt frågar det lilla barnet om hon inte kan spela som prinsessan och rädda Mario?
Prinsessor som räddar mustaschbeklädda rörmokare var inget som någon hört talas om i det tidiga 80-talets Japan. Således kan inte prinsessan rädda Mario.

Pappan tog då saken i egna händer och programmerade om spelet så att prinsessan visst kunde rädda Mario och voilá så slapp dottern identifiera sig med en medelålders byggarbetare. Hur det med dagens genusglasögon ser ut att hon måste identifiera sig med en rosaklädd prinsessa behöver vi kanske inte gå in på nu.

Väldigt fint tycker jag!

Äggstremt smart

Att laga mat är allt som oftast riktigt roligt. En sak som dock alltid irriterar mig lite
är att koka ägg. De spricker gärna. Det tar lång tid. Och så vidare.
Nu kommer några ryssar och vänder upp och ner på hela min värld. Ägg
som kokas i sin egen förpackning på blott två minuter.
Alla världens problem är inte lösta för det. Men vi är en bra bit närmare målet!

Mer om det här lilla miraklet hos The Sun.

Mecha madness

Råkar ni av någon anledning ha en timme och tjugo minuter att ta död på, och dessutom besitter en förkärlek till anime, Mechas och 80-talet så kan jag rekommendera den perfekta aktiviteten.
En vänlig själ på the interwebs har satt ihop en massa intron till japanska Mecha-animes från sent 70-tal till tidigt 90-tal.
Det här var alltså vad jag skulle sett för barnprogram om jag var uppvuxen i Japan istället för Sverige. Björnes Magasin känns plötsligt lite sådär

Benga

Energidrycken Red Bull har en naggande god dokumentärserie om brittiske dubstep-artisten Benga på sin hemsida. Än så länge finns två avsnitt tillgängliga, i slutändan ska det ha blivit sex.
Vi får ta del av Bengas vardag, träffa hans familj och vänner. I första avsnittet följer vi även med till Croydon – strax söder om centrala London – och skivbutiken Big Apple, dubsteppens födelseplats.
Det hela är välproducerat och sätter igång en intensiv London-längtan i mitt hjärta.

Oh gosh.

Verkar finnas en hel del potential.

Fafi Vs Azealia Banks

Azealia Banks är jag inte speciellt bekant med. Jag har hört namnet passera förbi, men inte lagt det på minnet. Däremot har jag länge varit en sucker för Fafi och hennes färgglada figurer – fafinettes – som piggar upp street art-svängen.
När jag hörde att just Fafi skulle regissera Azealia Banks nya video blev jag självklart nyfiken på vart projektet skulle landa. Nu blev det kanske inte riktigt där jag trott – i färgglada fafinettes och animerat – utan i 90-talsgrafik och M.I.A. inspiration.
Inget fel i det och man kan ju förstå att Fafi vill bredda repertoaren. För er som kanske ändå föredrar den "vanliga" Fafi kan jag rekommendera Le Carmine Vault.

Bones Brigade

Okej. Den här trailern ser sjukt schysst ut! Jag tyckte verkligen om Dogtown-filmerna, såväl dokumentären som spelfilmen. Det enda problemet jag hade med dem var att de kändes lite långt från mina egna erfarenheter och minnen kring rullbrädan.
Nu kommer då Bones Brigade: An Autobiography och verkar råda bot på det. För den här delen av skateboardkulturen känner man väl igen om man växt upp i Sverige under 80- och 90-talet. Det här är namnen som var heta när jag var en liten kotte. Det var deras modeller man ville köpa på Systemett och det var dem man såg i de tyngsta rullarna från det förlovade landet på andra sidan atlanten.
Det skulle verkligen vara kul om någon tog tag i att få upp den här på storskärm och anordnade något litet happening.
Gåshud.

En resa tillbaka till en kantigare värld

Vi är många världen över som just nu går i väntans tider. Vissa väntar in sommar och sol. Medan somliga kanske inte kan vänta på att få besöka Tolkiens sagovärld i The Hobbit.
Många, mig själv inräknad, vill inget hellre än att besöka Los Santos på nytt. Cruisa runt i Kaliforniens – förlåt San Andreas – sol och leva ut den amerikanska drömmen.
Helt enkelt låsa in sig spela Grand Theft Auto 5 med gardinerna neddragna.
Med Rockstar och GTA vet man en sak säkert. Spelen blir större, och bättre, för varje försök. Nu har släppdatumet satts till någon gång våren 2013.
Det innebär självklart aktiviteter både här och där. Trailern som släpptes för ett år sedan har ni ju garanterat sett. För att döda lite väntetid kan det vara värt att ta en tripp tillbaka till seriens rötter i Gamtrailers retrospective program. I helgen släpptes nummer två, där dokumenteras de första skälvande stegen in i 3d-världen för GTA. Kantigt, ganska fult, men ack så älskvärt.

M.I.A.

Amerikanska bokförlaget Rizzoli går från klarhet till klarhet. De senaste åren har de blandat böcker om varumärken – A Bathing Ape, Supreme, Fuct – med böcker om konstnärer – Keith Haring, Kaws. Visst, alla kan de väl kanske kännas lite daterade 2012. Men deras gemensamma nämnare är att vi pratar om till en början små operationer. Genom åren har de sedan byggt upp sig till att influera och diktera dagens populärkultur.
Det är den resan som är det intressanta.
Skulle Rizzoli vara mer kontemporära i sitt tänk och ge ut en bok om OFWGKTA är risken att man ett år senare står med en överblåst hajp och en betydelselös bok. Nej låt oss lämna hajpen till nätet och låta bokförlagen berätta historierna.
Häromsenast kom så en bok om Pharell – N.E.R.D, Neptunes – även han en smula daterad den här sidan 2006. Men i sin egen rätt en viktig pelare i 00-talets populärkultur.
Ja, ja, till poängen.
Nu släpper de en bok om den ständigt lika aktuella M.I.A. och jag kan bara inte vänta på att få bläddra i den. Man vet aldrig riktigt vad man kan vänta sig av Mathangi Arulpragasam. Det är dock alltid spännande för såväl öron som ögon.
När hon släpper en ny video exploderar Internet. Det twittras, det delas och det mejlas febrilt. I mina ögon kunde Rizzoli inte valt en bättre artist.
Nu väntar jag bara på den definitiva boken om klädmärket Stussy.